Swedish Recordings

En kort tid efter det att Erik kommit tillbaka från Lappland, fick han följande inbjudningskort från redaktör Sven Berggren.

Herr och fru Sven Berggren
HAVA ÄRAN INBJUDA
Herr Erik Lindkvist med fästmö
TILL middag
mån ¬DAGEN DEN 1 november 19 K.L. 1900
Valhallavägen 102
smoking
¬O.S.A. senast den 25 oktober

Några minuter i sju den 1 november stod Erik och Kerstin utanför redaktörens lägenhet med en bukett rosor i handen. När klockan slog sju ringde de på dörren. Det var fru Berggren som öppnade och hälsade dem hjärtligt välkomna.
Då gästerna samlats i salongen och hälsat på varandra, fick Erik äran att föra värdinnan till detr smakfullt dukade bordet. När alla satt sig till bords knackade herr Berggren i glaset och reste sig.
‘Min fru och jag tycker det är trevligt att se er alla hos oss i kväll. Jag vänder mig särskilt till vår nye medarbetare, Erik Lindkvist, och hans fästmö, Kerstin Aulin, ej att förglömma. Och så är jag också mycket glad att fröken Tina Martin, vår engelska översättare, har kunnat gästa oss i kväll. Eftersom gammal är äldst vill jag nu passa på tillfället att föreslå att vi lägger bort titlarna. Så höjer vi en skål för Tina, Kerstin och Erik. Skål och hjärtligt välkomna!’
Vid förrätten, bestående av sill och färsk potatis, skålade Erik med den unga, söta engelskan som satt till vänster om honom. Tina såg häpen ut när Erik höjde sitt glas, tittade henne i ögonen och sade ‘Skål Tina!’, och tittade henne en gång till i ögonen innan han ställde ifrån sig glaset. Erik blev full i skratt när han såg hennes min, för han förstod genast att hon inte var van vid svenska seder och bruk.
Men Tina blev ännu häpnare när hennes bordskavaljer, Ingmar Franzén, helt plötsligt knackade i glaset och tog upp en sång som alla stämde in i.
För det var i vår ungdoms fagraste vår vi drack varandra
till, och vi sade gutår. Alla så dricka vi nu Marianne till.

Här höjde värdinnan sitt glas och skålade med alla gästerna medan hon sjöng:
och Marianne hon säger inte nej därtill.

Varpå alla sjöng:
För det var i vår ungdoms fagraste vår vi drack varandra
till och vi sade gutår.

Middagen fortsatte under sång och sorl.
Vid desserten var det Eriks tur att resa sig och hålla gästernas tacktal.
‘Då jag i kväll har fått hedersplatsen vid värdinnans vänstra sida, faller det på min lott att tacka vårt kära värdpar för den riktigt norrländska måltiden på renkött, mandelpotatis, hjortron och tunnbröd som har blivit en förträffing avslutning på allt vårt samarbete om Norrland. Du Marianne, måste få ett extra tack för allt besvär du har gjort dig för att vi skulle få en minnesvärd kväll. Får jag föreslå att vi alla höjer en skål för Marianne och Sven.’
Fester blev mycket lyckad. Det skålades och dracks och sjöngs och först vid tolvtiden bröt gästerna upp. På hemvägen kunde Tina inte låta bli att fråga om det myckna tackandet, och Kerstin skrattade och förklarade att man bör tacka värdfolket ännu en gång genom att ringa och säga ‘Tack för sist’.

I don't speak swedish.

Abisko den 1 oktober 19..
Redaktör Sven Berggren
Svenska Turistföreningen
Stureplan
Fack
103 80 Stockholm 7
Tack för förfrågan av den 20 september om en lyrisk beskrivning av hösten på Kebnekaise. Härmed bifogar jag en kort artikel till påseende. Jag vore tacksam att få veta om den passar Ert syfte.
Med vänlig hälsning

Erik Lindkvist

Så har lör artikeln.
Kungsleden—vandringsleden genom samernas Lappland.
En tidig morgon i slutet av augusti kryper jag ut ur tältet. Björkarna lyser som gula facklor, hedarna glöder i eldrött mot en klarblå himmel. I natt har den första nysnön fallit på de höga topparna, på den blågröna glaciären. Där har den långa arktiska vintern redan börjat, men i dalgången brinner fortfarande den korta fjällhösten. Bergens kala skönhet är överväldigande.
Att vandra i den lappländska fjällvärlden är att möta tystnadens skiftande ansikten. Det enda jag tycker mig höra är på avstånd, bruset från en fors. Jag lämnar den trånga dalen och går med fjädrande steg upp mot Kebnekaisemassivet. Vandringen går genom lapparnas gamla jaktmarker. På en myr fylld av tjärnar och bäckar plockar jag de sista frusna hjortronen. Långt borta betar några renar och i den tunna nysnön syns de färska spåren efter en björn.
På utbredda vingar svävar en hök ljudlöst över det ödsliga landskapet. Allt är stilla och fjärran. Fjällvärldens befriande tystnad vilar över mig. Här återfinner jag mig själv.
Ensamheten! Tystnaden! Ingen behöver övertyga mig om att den allra bästa årstiden för att göra en vandring i fjällen är om hösten.

Eva Andersson och hennes föräldrar bor, liksom mer än hälften av stockholmarna, i en av Stockholms förorter. De hyr en lägenhet på tre rum och kök i Skärholmen, som är en av de största av de välplanerade förorterna runt Stockholm.
Skärholmen ligger på historisk mark och är rikt på fornfynd och gamla minnesmärken. Vikingarna byggde sig en fästning här för att försvara segelleden till Birka, och år 1521 slog Gustav Vasas dalkarlar upp sitt vinterläger här under befrielsekriget. Under Stormaktstiden uppfördes en herrgård, och på platsen för Skärholmens nuvarande centrum låg för inte så länge sedan fridfulla bondgårdar och torp.
Det tar Eva tjugofem minuter att komma hem med tunnelbana från biblioteket i stan. När hon kommer ut ur tunnelbanan befinner hon sig plötsligt i ett bilfritt shoppingcentrum med snabbköp, varuhus och roliga butiker som lockar henne att dröja sig kvar på hemvägen. Detta är Skärholmens affärscentrum, som är samlingspunkten för förortsborna i sydvästra Storstockholm. Här ligger till exempel banker och postkontor, läkarhus och apotek, pastorsexpedition och arbetsförmedlingen. Arkitekterna har lyckats skapa en trevlig miljö för alla med skolor, kyrkor, ungdomslokal och pensionärshotell. Stora områden har planlagts för promenader, lek och idrott. För dem som önskar roa sig finns det biograf och restauranger.
Eva behöver inte gå långt för att komma hem. Till sin bostad brukar hon komma med hiss från affärscentrum. Familjen Andersson bor på sjunde våningen och från balkongen har de en underbar utsikt över skog och sjö. Husen i Skärholmen smälter naturligt in i omgivningen, och Evas föräldrar, som flyttat hit från ett litet samhälle i Småland, tycker att det nästan är som att bo på landet.
Familjen Andersson bor mycket bekvämt i sin lägenhet. Den är visserligen inte så stor, men den är hypermodern med centralvärme och sopnedkast, ett välutrustat kök och badrum med dusch. Den lättskötta lägenheten uppskattas särskilt av Evas mor, som arbetar som bibliotekarie på Skärholmens stadsbibliotek. Hennes far tycker också det är bra att bo bekvämt och ha nära till arbetet. På tio minuter hinner han gå till grundskolan, där han är lärare i svenska och historia.
Hela familjen Andersson trivs jättebra med att bo i en förort.

Nordkorea har reagerat starkt på Sydkoreas påstående att landet nu har bevis för att det var en nordkoreansk ubåt som sköt krigsfartyget ”Cheonan” i sank den 26 mars i år.
I en tevesändningen förklarade Nordkorea [1] att man inte drar sig för att starta ett fullskaligt krig om grannen i söder låter anklagelserna resultera i sanktioner eller andra åtgärder mot Nordkorea.

”Vår armé och folk kommer snabbt att agera mot alla sanktioner eller krigshandlingar med hårda motreaktioner eller ett fullständigt krig”, sa en teveuppläsare i den statliga televisionen. Senare på kvällen manade Kina de båda länderna till "återhållsamhet". Samtidigt deklarerade USA, som har 28.000 man stationerade i Sydkorea, att man var berett att hjälpa Sydkorea om landet skulle komma att utsättas för någon form av aggression.

Trots att Sydkorea redan på onsdagen antydde att man ämnade ta frågan om sänkningen till FN:s säkerhetsråd kom den inte upp under torsdagens möte uppger FN-källor för Reuters.

Nordkoreas mäktiga Nationella försvarskommission, som leds av landets envåldshärskare Kim Jong-il, sa också på torsdagen att man kommer att skicka en egen undersökningsgrupp till Sydkorea för att vederlägga de sydkoreanska resultaten.

Försvarskommissionen anklagar också de experter, från bland annat Sverige, som deltagit i analysen av delarna från den påstådda nordkoreanska torpeden för att förstöra kontakterna mellan Nordkorea och Sydkorea, skriver tidningen Joong Ang Daily i Sydkorea.

Dagens uttalanden från båda sidor gjorde att den sydkoreanska valutan fick se sitt kraftigaste fall gentemot dollarn på 10 månader och börsen stängde på den lägsta nivån sedan tre månader, skriver Reuters.

Kerstins allra bästa vännina heter Eva Andersson och hon läser Nordisk fornkunskap vid Stockholms universitetet. Hon är särskilt intressad av runstenar från forntiden. En dag föreslog hon att de skulle ta en båt från Stockholm till Birka för att titta på ett av Sveriges mest berömda gravfält frång vikingatiden.
Brika var en gång den mäktigaste och största hamnstaden i svearnas rike. Denna stad var centrum för handel mellan öst och väst och låg på Björkö, en mindre ö i Mälaren. Hit kom vikingarna tillbaka ända från Grekland längs Rysslands floder med tungt lastade skepp.
Svearna var hedningar och dyrkade asagudarna. På sina större offerfester offrade de hundar, hästar och till och med människor till krigsguden Oden, åskguden Tor och kärleksguden Frej. Under offerfesterna sjöng de, men deras sång lät mera som hundars tjut än mänskliga röster.
Till detta grymma folk kom från Tyskland en sommardag år 830 en ung munk, som hette Ansgar, för att predika om ’Vite Krist’. Aldrig hade hedningarna hört vackrare sånger än de som munkarna sjöng, och de blev också väldigt förtjusta i det strålande gyllene korset. Lättast var det för munkarna att döpa kvinnorna, som fick behålla sina vackra vita dopskjortor. De krigiska männen trodde att munkarnas gud kunde vara lika mäktig som guden Tor, om inte mäktigare. Och så liknade Tors hammare det kristna korset. För att vara på den säkra sidan, lät några döpa sig strax innan de dog.
Men att folket i Birka inte blev helt övertygat om den nya gudens kraft visar några utgrävda gravar, där de döda har fått med sig både hammaren och korset. Det skulle ta lång tid innan de krigiska vikingarna blev kristnade. Följande fornsvenska vers som Torkel ristade på en runsten omkring år 1000 visar att hedendomen levde kvar:
Fem söner Gulle
födde den gode.
Föll vid Fyris
frejdige Asmund.
Assur fick
sin ände i Grekland.
Halvdan dräptes
under holmgång.
Kare dog hemma,
Död är ock Boe.

Som ni vet är South Park mitt favoritprogram på TV. Jag kan aldrig förstå varför det beskrivs som dumt och vulgärt. Visst är det vulgärt men programmets skapare (Matt Stone och Trey Parker) faktiskt är väldigt intelligenta.

De är också modiga. SP har nyligen fått mycket uppmärksamhet på grund av två episoder som innehöll en karikatyr av grundaren av religionen islam. Matt och Trey visste att dessa episoder kunde leda till dodshot men episoderna sänds i USA ändå. Vi alla bör vara tacksamma för att de stod upp för yttrandefriheten.

Tyvärr har Comedy Central, som sänder serien i det svenska kabelnätet, inte Matt och Treys höga principer. TV-bolaget vägrar att sända de kontroversiella episoderna.

Kan vi i själva verket påstå att det råder yttrandefrihet i det här landet om vi är rädda att utnyttja denna rättighet ?

Som man bäddar får man ligga.
Den man ligger med får bädda.

Den som spar, han har.
Den som tar, han har.
Den som spar han har.. men inte roligt.

Det man inte vet har man inte ont av.
Det man inte minns, har inte hänt.
Det man inte vet, har man ingen aning om.

Gammal kärlek rostar aldrig.
Gammal kärlek kostar alltid.

Man måste kyssa många grodor innan man hittar sin prins.
Man måste kyssa många grodor innan man hittar sitt svin.

Det var bättre förr.

Ju fler kockar desto sämre soppa.
Ju fler kockar desto större fackförening.

Älska din nästa såsom dig själv.
Älska din nästa, men var diskret.

I de lugnaste vatten simmar de fulaste fiskarna.
Även i de lugnaste vatten drunknar man.

Den som gräver en grop åt andra faller själv lätt i.
Den som gräver en grop åt andra jobbar som dödgrävare

Erik tycker mycket om att åka skidor. På våren när snön börjar smälta i Stockholm är det fortfarande vinter i Dalarna och då brukar han resa upp till Mora för att åka skidor. Där är han i ’Sveriges hjärta’, bland folk some är stolta över den roll, som Dalarna en gång spelade i den svenska historien.
I början av 1500-talet regerades Sverige av Kristian Tyrann, en dansk kung, som var mycket grym. En kall novemberdag fördes åttiotvå svenska adelsmän till Stortorget i Gamla stan för att halshuggas. Bland de halshuggna befann sig Gustav Vasas far, svåger och morbröder. Hans mor, systrar, mormor och moster hade kastats i fängelse. Själv var han tvungen att fly. Jagad av kungens soldater kom han till Dalarna, där han flera gånger var nära att tillfångatagen. Förklädd till bonde nådde han kort före jul Mora. Här steg Gustav upp på en liten kulle och berättade för böderna om det grymma blodbadet i Stockholm. Han bad dem om hjälp med att befria landet, men han möttes bara av misstro.
Nu flydde Gustav på skidor vidare mot Norge. Kort därefter nåddes folket i Mora av nyheten om Stockholms blodbad och, vad värre var, om kungens nya höga skatter. Ett par skidlöpare sändes efter Gustav Vasa. De hann up honom i Sälen, inte långt från den norska gränsen, och med glädje vände Gustav tillbaka till Mora. Tillsammans med dalkarlarna befriade han landet från danskarna.
Frihetshjälten Gustav Vasa hedras varje år med en berömd skidtävling som går från Sälen till Mora. Vasaloppet, som det kallas, är åttiofem kilometer långt. På morgonen den första söndagen i mars åker tusentals skidåkare detta historiska lopp.
Även Erik hoppas kunna åka det en gång i sitt liv.

hälsningar från Ryssland! Då jag skrev första vykortet, glömde jag att skriva på svenska! Därför skriver jag ett nytt vykort. Jag hoppas att vykortet tilltalar dig. Det är furstinnan av Jusupov-palatsets kabinett. Jag är osäker om jag skulle älska rummet, om jag vore en furstinna...
Hej då!