The first part is a letter, then followed by an article about autumn in Lapland. Sorry for any confusion!
Abisko den 1 oktober 19..
Redaktör Sven Berggren
Svenska Turistföreningen
Stureplan
Fack
103 80 Stockholm 7
Tack för förfrågan av den 20 september om en lyrisk beskrivning av hösten på Kebnekaise. Härmed bifogar jag en kort artikel till påseende. Jag vore tacksam att få veta om den passar Ert syfte.
Med vänlig hälsning
Erik Lindkvist
Så har lör artikeln.
Kungsleden—vandringsleden genom samernas Lappland.
En tidig morgon i slutet av augusti kryper jag ut ur tältet. Björkarna lyser som gula facklor, hedarna glöder i eldrött mot en klarblå himmel. I natt har den första nysnön fallit på de höga topparna, på den blågröna glaciären. Där har den långa arktiska vintern redan börjat, men i dalgången brinner fortfarande den korta fjällhösten. Bergens kala skönhet är överväldigande.
Att vandra i den lappländska fjällvärlden är att möta tystnadens skiftande ansikten. Det enda jag tycker mig höra är på avstånd, bruset från en fors. Jag lämnar den trånga dalen och går med fjädrande steg upp mot Kebnekaisemassivet. Vandringen går genom lapparnas gamla jaktmarker. På en myr fylld av tjärnar och bäckar plockar jag de sista frusna hjortronen. Långt borta betar några renar och i den tunna nysnön syns de färska spåren efter en björn.
På utbredda vingar svävar en hök ljudlöst över det ödsliga landskapet. Allt är stilla och fjärran. Fjällvärldens befriande tystnad vilar över mig. Här återfinner jag mig själv.
Ensamheten! Tystnaden! Ingen behöver övertyga mig om att den allra bästa årstiden för att göra en vandring i fjällen är om hösten.
