Swedish Audio Request

Kerstins allra bästa vännina heter Eva Andersson och hon läser Nordisk fornkunskap vid Stockholms universitetet. Hon är särskilt intressad av runstenar från forntiden. En dag föreslog hon att de skulle ta en båt från Stockholm till Birka för att titta på ett av Sveriges mest berömda gravfält frång vikingatiden.
Brika var en gång den mäktigaste och största hamnstaden i svearnas rike. Denna stad var centrum för handel mellan öst och väst och låg på Björkö, en mindre ö i Mälaren. Hit kom vikingarna tillbaka ända från Grekland längs Rysslands floder med tungt lastade skepp.
Svearna var hedningar och dyrkade asagudarna. På sina större offerfester offrade de hundar, hästar och till och med människor till krigsguden Oden, åskguden Tor och kärleksguden Frej. Under offerfesterna sjöng de, men deras sång lät mera som hundars tjut än mänskliga röster.
Till detta grymma folk kom från Tyskland en sommardag år 830 en ung munk, som hette Ansgar, för att predika om ’Vite Krist’. Aldrig hade hedningarna hört vackrare sånger än de som munkarna sjöng, och de blev också väldigt förtjusta i det strålande gyllene korset. Lättast var det för munkarna att döpa kvinnorna, som fick behålla sina vackra vita dopskjortor. De krigiska männen trodde att munkarnas gud kunde vara lika mäktig som guden Tor, om inte mäktigare. Och så liknade Tors hammare det kristna korset. För att vara på den säkra sidan, lät några döpa sig strax innan de dog.
Men att folket i Birka inte blev helt övertygat om den nya gudens kraft visar några utgrävda gravar, där de döda har fått med sig både hammaren och korset. Det skulle ta lång tid innan de krigiska vikingarna blev kristnade. Följande fornsvenska vers som Torkel ristade på en runsten omkring år 1000 visar att hedendomen levde kvar:
Fem söner Gulle
födde den gode.
Föll vid Fyris
frejdige Asmund.
Assur fick
sin ände i Grekland.
Halvdan dräptes
under holmgång.
Kare dog hemma,
Död är ock Boe.