I Sverige finns det ett utbrett interesse för film, och som många andra studenter är Kerstin medlem i en filmstudio. Hon har ett särskilt interesse för filmer, som behandlar sociala och politiska ämnen. En kväll tar hon Erik med sig till filmstudion för att se en känd men omtvistad film, Ådalen 31, av den berömde, svenske regissören Bo Widerberg. Den handlar om en utdragen strejk på trettiotalet, då lågavlönade arbetare i Ådalen ordnade ett stort demonstrationståg mot de avskydda strejkbryterna. Arbetsgivarna kallade in militär, och chefen för trupperna, som trodde att arbetarna var beväpnade, gav soldaterna order att skjuta. De sköt ihjäl fem personer. Bland de dödade var en ung flicka, som inte hade något med demonstrationen att göra.
Denna blogiga händelse, som är unik i den svenska arbetarrörelsens historia, blev en oerhörd chock för alla svenskar, och till begravningen av de skjutna ådalsborna kom folk från hela landet.
Den socialistike diktaren Erik Blomberg har i följande korta dikt tolkat den bitterhet som många kände inför det skedda:
Här vilar
en svensk arbetare.
Stupad
i fredstid.
Vapenlös,
Värnlös.
Arkebuserad
Av okäda kulor.
Brottet var hunger.
Glöm honom aldrig!
Ådalskonflikten ligger nu i det förflytna och är nästan glömd, men den bidrog till att socialdemokraterna följande år fick makten och började bygga upp den moderna svenska välfärdsstaten.
