Morgonvinden.
Från havet steg vinden i lekande lopp
och sade till dimman: "Giv rum! Jag vill opp."
Han svängde kring skeppet och ropte: "Slå ut,
du sjöman, ditt segel, ty natten är slut!"
Och hän inåt landet han gjorde ett slag
och manade bonden: "Stå upp ! Det är dag."
Han sade till åkern, de fattigas hopp:
"Nu buga dig, guldax, för sol, som går opp!"
Han minde på tuppen vid gården i byn:
"Upp, härold, och hälsa den ljusnande skyn!"
Han sade till blomman: "Ur blånande loft
drick morgonens dagg och giv himlen din doft!"
Med näbb under vingen satt fågeln och sov.
"Sjung, sångare," sad' han, "din Skapares lov!"
Han sade till klockan i tornet: "Hur skön
är dagen, som randas! Ring samman till bön!"
