Typiskt för pali är att ordens uttal är lite förenklat jämfört med motsvarande ord på sanskrit: dharma blir dhamma, sutra blir sutta.
Från Indien och Ceylon spreds pali till flera länder, framför allt till den region som på pali hette Suvanna-bhûmi, på sanskrit Suvarna-bhûmi, "Guldlandet", och som ungefär motsvarar dagens Burma, Siam/Thailand, Laos och Kambodja.
Vid sidan av Tipitaka skrevs på pali ett stort antal postkanoniska verk. Det första hette Milinda-pañhâ, "Milindas frågor", och handlar om samtal mellan munken Nâgasena och den grekiske kungen Menandros (på pali Milinda), som regerade i Baktrien i nordvästra hörnet av den indiska subkontinenten.
